Erik Johan Stagnelius (1793–1823)

B

Bland alla möbler i ett hus

D

Den långa dagen nått sin ända

Den sälle, i hvars kyska bröst

E

Ej klinga längre i min hand

F

Förruttnelse, hasta, o älskade Brud

Fången, på sin låga bädd

G

Grymt verklighetens hårda band mig trycka

Gudinna, som thronar, i bländande glans

H

Han föll, som af blixten forkrossad

Helga, o Mänska! till Gudomens altar ditt hjerta

I

I blomman, i solen

Ifrån den tid, då dagens stjärna brinner

J

Ja, ädle Yngling! hör den gudaröst

Jag såg civismen, hur med gäckad arm

Jag tror på ett Förnuft, som vidt kring Alltet tänker

Julia, veken i vår lampa

L

Lycksalig den, i samma tjäll

M

Mål för driften af en renad håg

N

När Månans fortrollande öga

När skuggor jorden hölja

O

O höga, änglarena Dygd!

O Mänska! tro ej att till nöjen blott

O Yngling! rys att smaka

Om, Sånggudinna! till Ditt hulda bröst

P

På gyllene skyar å nyo Du kommer, o Vår!

Q

Quällens gullmoln fästet kransa

R

Resa, Amanda, jag skall till aldrig skådade länder

S

Sin skugga natten målar

Skön, med lågande hy och slutna ögon

Sköna flicka! Näktergalen

Suckar, suckar äro elementet

Svage Yngling! tvekar du i val

T

Till jorden sjönk den lugna aftonstunden

Triumf, o Svea, sjung!

U

Upp, Hjeltar! den heliga kampen att strida

V

Vad suckar häcken?

Vän! I förödelsens stund, när ditt inre av mörker betäckes

Ä

Ädle Spaniorer! i tryggade kojor

Ø

Ödets höge Regent, Jordens och himmelens!