AftonpsalmEfter ClaudiusSin skugga natten målar,Af gyllne stjernor prålarDet mörkblå fästets grund.Ur jorden dimman stiger,I helig stillhet tigerDet vida fält, den skumma lund.Naturen är så rolig —Hur stilla, hur förtroligHon ler, i skymning klädd!En kammar lik, hvarinneDen tunga dagens minneVi slumra bort på hvilans bädd.Se, Månen vänligt myser!Till hälften blott han lyserOch är dock rund och skön.Ack! i vår blindhet fräcka,Vi mången sanning gäckaFör det han undflyr ögats rön.Vi stolta barn af grusetFrån helgelsen och ljusetI öknar fjerran gå.Vi mycket veta viljaOch oss från målet skiljaJu mer vi tänke målet nå.O Herre! mot det högaOss vända lät vår ögaMed tillförsigt och ro!På jorden re’n beskär ossEn strimma ljus, och lär ossatt älska, hoppas och att tro.