Till Sömnen
(Efter Della Casa.)
(Efter Della Casa.)
O sömn! o du den stilla, sorgeblida,
Välkomna nattens Son! Du ende vän
För sjuklingen i kojan och för den,
I lifvet lärt blott gömma sig och lida.
Kom att mitt hjerta lindra, kom att sprida
Från dina vingar kraft att hoppas än.
Åt dessa brutna lemmar skänk igen
Den korta ro, de länge re’n förbida.
Hvar år den hvila, som, för dagens röst
Till natten flydd, på sina knän hon väger?
Och hvar de drömmar, hon till sällskap äger?
Ack! fåfängt suckar mitt förtärda bröst
Till er, I kalla skuggor, döfva läger!
O långa natt! O väntan utan tröst!