En säger, att ditt fel är ungdomsbrusning,
En ann’, att ditt behag är ungdomsskämt.
Med båd’ behag och fel du verkar tjusning
Och till behag förvandlar felen jemt.
Liksom den lumpnaste juvel får värde,
Om på en drottnings finger sist den kom,
Så blifva ock de villor, dem du närde,
Till rätt och sant förbytta småningom.
Hur många lam skulle ej vargen plocka,
Om mot ett lams sin blick han bytte ut!
Hur många hjertan skulle du ej locka,
Om all din makt du brukade till slut!
Dock gör ej så; jag älskar dig så mycket,
Att ock ditt goda namn är med i tycket.