Hur ljuf och söt kan du ej skammen göra,
Som lik en mask, gömd i en rosenknopp,
Ditt ryktes knoppning hotar att förstöra!
O, med hvad tjusning du din synd klär opp.
Den mun, som lägger din historia fram
Och för lättfärdighet ditt väsen tadlar,
Ej undgår dock att para pris med skam:
Blott med ditt namn en dålig frejd han adlar.
O hvilken yta all den odygd höljer,
Som till sin boningsort utvalde dig,
Der skönhetsslöjan hvarje skamfläck döljer
Och allting till ett skönt förvandlar sig!
Tag vara på den fördeln till det sista:
Skarp knif kan genom missbruk eggen mista.