Trött vid allt detta, önskar jag mig död: —
Jag ser förtjenst, till tiggarstafven buren,
Och tom odåga stå i öfverflöd,
Och tro, som guldren var, gement försvuren,
Och gyllne ära, kastad bort åt skam,
Och qvinlig dygd, af råa sinnen skändad,
Och äkta duglighet, som ej släpps fram,
Och kraft, af maktens matta skugga bländad,
Och vetenskap för maktspråk vorden stum,
Och konst, som häcklas af doktor Enfaldiger,
Och enkelhet, oqvädad såsom dum,
Och »Godt» som fånge, »Ondt» som fånggevaldiger:
Trött vid allt slikt, jag slöte helst min färd,
Om du ej då blef qvar i denna verld.