Fader Vår, som från det höga
Ned i minsta vinklar ser,
Anse med ett nådigt öga
Vad nu i mitt hjärta sker!
Du, som med ett finger välver
Himlens krafter, blixt och dön,
Fast all världen för Dig skälver,
Hör den minsta matkens bön!
Hjälp ett solgrand vitne bära
Om din makt i smått och stort!
Tag av stoftet evig ära,
Du, som allt av intet gjort!
Änglar, helgon, himlens makter
Prisa Dig i ärans famn;
Låt i våra låga trakter
Helgat bli ditt höga namn!
Kungar, makter falle neder
För din tron, din sannings ljus!
Krossa ondskan, bygg din heder
På vårt stolta Intets grus!
Du, som aldrig ser din like,
Stört´ all guddom utom Dig
Och låt jorden se ditt rike,
Dygdens fred och lastens krig!
Du, som himlars lopp kan styra,
Styr ett ringa djurs begär!
Vi, som i vår blindhet yra,
Se ej vad oss nyttigt är,
Gott från ont vi rätt ej skilja,
Unn´ oss ej vår falska fröjd,
Ske ej vår, men ske din vilja,
Då är jag med allt förnöjd.
Sökom ej bland sorgsna dagar
Gods, som öker våra fel,
Milde Gud, om Dig behagar,
Giv oss vår avskilda del!
Giv oss blott en daglig föda;
Men i samvets paradis
Lagom lycka, lagom möda,
Oss till näring, Dig till pris!
Synden oss i stoftet dränker,
Att, om du ej rädda vill,
Lagen oss i avgrund sänker:
Höga kärlek, giv oss till!
Efter nåden med oss handla,
Som vi handle med varann,
Och din rätt i nåd förvandla,
Genom världens Frälserman!
Om Du, Gud, ditt verk vill pröva,
Låt det i din mildhet ske,
Att ej medgång oss må söva,
Motgång ej förtvivlan ge!
Led oss ej på glatta branter,
Om Du ej styr våra fjät,
Hjälp oss se på alla kanter
Blodets giller, världens nät!
I var vrå fördärvet följer
De upplysta, svaga djur;
Ja, vår ovän mest sig döljer
I oss själv, i vår natur.
Fräls oss från så mycken plåga,
Du, som allt vårt inre vet,
Och låt gnistan slutligt låga
Av ditt ljus, din härlighet!