Hur skönhet flyr, din spegel kan dig lära,
Solvisarns gång, hur fort minuten går.
Din andes pregel denna bok skall bära,
Och nu deraf du denna lärdom får:
Erinring ge om grafvens öppna munnar
De skrynkor, du i trogna spegeln ser;
Solvisarns stilla skugga dig förkunnar,
Hur tiden flyr mot evigheten ner.
Se, hvad ditt minne ej behålla vill,
Förtro åt dessa blad, — och der du finne
De barn igen, som hört din hjerna till,
Att bilda ny bekantskap med ditt sinne.
Derför, så ofta du dem nyttjar klok,
Du sjelf har gagn och riktar ock din bok.