Förnya, ljufva kärlek, kraftens mått,
Att den ej sägs bli slö förr än din hunger,
Som hvilar nu, då den lystmätet fått,
Men snart igen sin gamla visa sjunger.
Var du som han! Fastän du fyllt i dag
Ditt öga, tills det blundar utaf mättnad,
Se dig i morgon kring med friska tag,
Och gif dermed din kärleksande lättnad.
Skilsmessans sorgtid blir som hafvet just,
Som brud och fästman från hvarandra håller:
Se’n de gått dagligt ned hvar till sin kust,
Tänk återseendet, hvad fröjd det våller!
Den blir en vinter, full af obehag,
Som trefalt eftertrådd gör sommarns dag!