Men hvarför väljer du ej bättre värn
Mot tidens tyranni i dina pligter,
Och söker mot förfallets makt ett spjern,
Som båtar mer än mina magra dikter?
Nu står du på din lefnadslyckas höjd,
Och mången jungfrupark, som än sig värjer,
Nog bure dig små blommor, blyg och nöjd,
Mer lika dig än ett porträtt i färger.
Så fick ditt lif i klara drag sin hägring,
Ty pensel ej, min unga penna ej
Till inre värde eller yttre fägring
Kan skänka menskorna ditt konterfej.
Vill du ur tidens våld ditt lif befria,
Så skaffa af dig sjelf en fin kopia!