Kom, aftonstjärnan, snart att båda
de bästa stunder av mitt liv!
När tysthet överallt får råda,
då vakna mina tidsfördriv.
En älskad skugga döljer mig,
en värld försvinner, där jag strävat.
Sen mina sinnen flyktigt svävat,
i stillhet tankan roar sig.
Du stund, som lägger allt i dvala,
Du väcker mina tankars fart;
Din köld min oros eld kan svala,
Ditt mörker gör mitt sinne klart.
Vid mänskoflärd och dårskap trött,
Vid sällskapstvång och tadelpilar,
Bland sånggudinnors hop jag vilar
Och somnar hos Tahlia sött.