Was ist das? — ge rum vid roddartrappan! Undan, birfilare, skoputsare, tullsnokar och matroser ... Hurra! Lägg til stjärten på ölkannan ... Trumf i bordet ... Tig, kärring ... Svavelstickor — sex knippor för en vitten ... Trumf i bordet! Åtta styver håller jag ... Kurage, du gamla granadör! Vänd upp och ner på bolsfoten! Kullerbytta med madammen i skjulet, citronerna på duken och spinnrocken på taket och holländarn på kistan... ur vägen, kolgubbar, tvätterskor och mjölkkärringar... Gör inte av med nylänningen med sudna kringlorna om halsen ... Gutår — sup mit til ... Släpp fram Movitz med basfiolen! Mak åt er, sillpackare, bagarpojkar, nürnbergare, skräddare och fågelfängare! Stig undan, her uppsyningsman eller nersyningsman eller vad du är för en brohuggare .. Hjälp upp blinda gubben med liran ... Skuffas lagom! ... Slån på truten!- Släpp fram den där gullsmidda herren med björnarna som dansa polska. Si tocken amfojö, Susanna med en markatta på axeln och en säckpipa i mun. — Trumla, trumslagare, Harlekin dansar och slår benet! — Ta fast tjuven! — Grevens lakej sätter åtta styver i potten; åtta styver för jungfrun, två styver för Susanna. — Trumf i klöver! — Där kommer Movitz. — Åtta och åtta gör mej sexton, fyra til så har jag sjutton. — mera klöver! —Sex och sex är tolv. — Åt du opp hjärter fru? — Ja du har vunnit. Kors, så du ser ut, movitz! — nog känner jag igen peruken; han har lånt skoflickarens peruk som bor mittemot Wismar i kolmätargränd. — Lustigt! Basfiolen på ryggen, tulpan på hatten, valthornet under armen och buteljen i fickan. — Stig i båten! — Vad säjer den där gullsmidda äppeltysken med markattan på axeln? — Li diable, il porte son violon, oui, par dessus l’e¥paule comme le suisse porte la hallebarde. — nu tar han til valthornet. — Prutt, prutt, prutt, prutt! — Ach, tu tummer taifel! Er ferschteht sich auf der musik wie ein Kuh auf den mittag. Movitz, bruder, willstu was Kirschen haben? — stig i båten, Susanna! Akta köttkorgen! Hoppa, ner lilla syster med klippingshandskarna och fiskkassan! Var har hon varit? — Borta och månglat. — Håll ut, håll ut, håll ut! Vart bär det? — Åt varvet. Le diable, oh que non. — Dit justement hvor jeg peger, hvor then lille mensch, then soldat med gule pexerne sitter i packen und beschteller. — Non, non, non, non, ce n’est pas l`a. Richtich; nå Djurgåln, — Oui Djurgål, oui djurgål, oui par djävla besitta!- Mäster Nilses. — Gantz richtich. — Huta åt krögarn på bryggan! Där står han och skäller på musikanten. — Ah, il a peur d’e¥tre battu. Fripon! — kanalje! Hundsfott! Kanalje! Mäster Nilses? — Oui, que le diable t’emporte! — Hur hänger det iop? — Excusiren sie mich; das ist alles lapperey; er sagt nur der kläger, dass er oftmahls seine bezahlung gefordert und dass es der andere nich geachtet hat, sondern ihm ellezeit mit schmähworten begegnet ist. — Hurra! Stöt i valthornet! Susanna sjunger, vädrena spela och böljorna gunga. Skjut ut!
Stolta stad!
Jag nu glad
förglömmer ditt prål,
ditt buller, larm och skrål,
dina slott och torn.
Movitz, blås i ditt horn!
Böljan slår,
båten går
bland jakter och skutor spanjefararn står
segelstinn,
går snart in
i Cadix och Dublin.
nalle, vill du ha nötter? — Gå inte så nära björnarna!
— Stilla! Nymfen sjunger och sefiren följer hennes stämma.
Klang och skott!
Kungens slott
mot skyarna höjs,
och ögat ömt fönöjs.
i en åldriger dal
syns en arsenal.
På en mur
syns en kur
med gluggar och flaggor, mordgevär och lur;
från dess vall
dån och knall;
från bergen återskall.
Vågorna glänsa och glittra, de svalkande ilningarna förnöja. — Kostar
det på, Movitz? — Gutår! — Men se vid stranden snett över! Se vad
blågula och gröna bilder som timra i skuggan av den upp och
nedvända mörkbruna kölen. harmarna knacka så tätt. Märker du åt
höger en grekisk tempelbyggnad på en höjd? Och nedanför i
vattubrynet, — se vad för en skog av gungande master med
fladdrande vimplar. — Solen baddar, klockorna ringa, trummorna
dundra, fanorna fläkta, pikarna glimma, klockspelarn drillar och
klämtar. — Korken ur buteljen! — Movitz kastar hatten och peruken i
böljorna, och dricker hela världens skål. — Klang i hornen! Vila på
årorna. Sjung, Susanna!
Vad jag ser!
Ulla ler.
Solhatten i hand
med rosen röda band,
bröstbukett, gröna blan,
nopkinskjol, falbolan,
Skön och känd,
snörd och spänd
hon hoppar ur båten med en kullrig länd.
Kära du,
jag rev nu
mitt förklä mitt itu.
Raljeri!
Lät nu bli;
jag skulle bara gå
til slaktarhuset. — Nå!
men nu sitter jag här;
det i hjärtat mig skär.
Innankort
vår transport
är framme. sitt stilla, tag min ros ej bort!
Förr, mossiö,
skall jag, mö,
i dessa böljor dö