Så skall jag lefva, troende dig trogen,
Lik en bedragen man; så än jag gläds
Åt dig, fastän du är till falskhet mogen:
Din blick hos mig, ditt hjerta annorstäds.
Ty hat kan icke i ditt hjerta trifvas,
Alltså syns der ej, om du gått på sned.
Hos andra bruka hjertats bragder skrifvas
I nycker, miner, rynkor till och med.
Men himlen vid din skapelse beslutit
Att i ditt öga lägga kärlek blott;
Hvad än i hjerta eller hog du brutit,
Din blick skall tala blott om ljuft och godt.
Du liknar Evas äpple, jag befarar,
Då ej din dygd emot ditt yttre svarar.