Min sångmö håller sig beskedligt tyst,
Då andra skalder komma, rikt utstyrda,
Och lägga ned för dig, hvad fram de kryst
Af frasers prål, från alla Muser hyrda.
Jag älskar tankar, andra älska skrift,
Och lik en klockare jag amen messar
Till hvarje hymn, som med välspetsadt stift
I prydlig form ett vant geni frampressar.
Jag säger vid ditt lof: »ja, det är rätt!»
Och kunde väl det högsta lof föröka:
Dock blott i tanken, — men det är dess sätt,
Att ila främst och sedan ord sig söka.
Så hedra dem för ordens herrlighet,
Mig för min stumma tankes ärlighet.