När jag har sett, hur tidens hand kan skörda
Försvunna åldrars rika prakt och stat;
När stundom stolta torn jag sett förstörda,
Och evig brons förgå för jordiskt hat;
När jag sett hafvets våg af hunger brinna
Att vidga ut sig med en slukad kust,
Och fasta landet rymd af vattnet vinna,
Hvarvid ens vinning blir en ann’s förlust;
När jag har sett, hvad vexling makten lider,
Ja, att den sjelf kan råka på förfall:
Då grubblar jag derpå, att en gång tider
Jag skåda får, då dig jag mista skall.
Den tanken blir min död: jag kan ej välja,
Men blott med fruktan för förlust mig qvälja.