Låt dem, som njuta sina stjernors gunst,
Offentlig glans och stolta titlar bära,
Då jag, som ej har någon ärebrunst
Osedd vill njuta det, jag mest kan ära.
En furstegunstling vecklar ut sin ståt,
Ringblomman lik, blott medan solen brinner,
Och i sig sjelf han reder graf deråt,
Ty för en dyster blick hans fröjd försvinner.
En orädd krigare, berömd i strid,
Men efter tusen segrar en gång slagen,
Ur ärans bok utstruken blir dervid,
Och all hans forna heder bort är tagen.
Hell mig, som älskar och som älskas så,
Att jag ej afslå kan, ej afslag få!