Den lille kärleksguden sof en dag; —
Vid sidan facklan stod med itänd låga.
Då gick förbi af kyska nymfers lag
En liten tropp; den skönsta utan fråga
Tog upp från marken Amors heta brand,
Hvars makt var mot legioner hjertan pröfvad.
Så blef i sömnen af en jungfrus hand
Begärets gud sitt bästa värn beröfvad.
Hon släckte branden i en källas våg,
Och den blef het som eld ifrån den stunden,
Blef helsokälla, der man bada såg
Hjertsjuka män. I kärleks fjettrar bunden,
Kom jag ock dit, fann älskog värma vågor,
Men ingen våg, som släcker älskogs lågor.