Foglarnes Vitterhets-AcademieFabel När en Gesäll skall Mästerbrefvet vinna, Det vare sig en Skräddare, En Snickare, En Bagare, En Svarfvare, Kort sagdt, hvad helst för en Handtverkare; Så måste först en granskning ske, Om han förtjent til sådan heder hinna:Han måste då til prof et stycke arbet geAt dömmas — Utaf hvem? — Utaf hans Mästare. Men skulle nu en Skräddare, En Snickare, En Bagare, En Svarfvare Uti sin enfald häraf sluta, At likaså det måste sig bete, När en Poet får Skaldepriset njuta; Då skall min Läsare få seAf nedanstående besynnerliga Saga,Hur fasligt sig en Skräddare, En Snickare, En Bagare, En Svarfvare I vittra saker kan bedraga.* * *En stor och mägtig Örn i gamla verldens dar För Nordens Foglar Konung var: (I parenthes tör någon undra, Hvi så bland Foglar, flere hundra,Man altid Örnen just til Konung upsatt har:Har han så mycken dygd? Har han så uplyst snille? Är då hans själ så ädel och så stor? — Nej men han har de längsta klor.)Hvad angår nu den Örn jag här beskrifva ville, Så såg man, hvad ej mången tror,At han med mycken nåd de fjäderfän bemötte Som Skaldekonst och vittra yrken skötte.Han satte priser ut, dels stora och dels små, För dem, som längst bland Foglar kunde gå I konsten at en sång författa.Men som Kung Örn i nåder ej förstodAt skilja uti sång det vackra från det platta, Och hade ej nog Kungligt modAt åt sin höga smak i tysthet låta skratta; Så tog han visligt det beslut,At en och an bland foglar välja ut,Som borde prisets vinst åt bästa qvädet dömma; En Corps, som skulle kallad bli För Vitterhets Academi:At nämna detta namn är nog at den berömma —Men hvilka lär man då til Ledamöter ta? —En löjlig fråga! . . . Hvem, om icke Näktergalen, Steglissan och Canarien? — Ja; Så tänker den som ej är galen, Men Högdjur tänka icke så —Kung Örns Visir, en Uf, som hopens vördnad väckte, För det han gammal var och grå,Sig trodde denna sak på bättre sätt förstå: —Det var en Machiavel bland Fogelfänans slägte,En djup Politicus — Välan, lät höra då Det sluga råd, som flöt utaf hans tunga —Jo, sade han, i fall man Ledamöter togUtaf de Foglars hop, som sjelfva kunna sjunga, Så skulle tros, och det med fog,Af hvarje concurrent, som ej belönad blifvit, At veld Academien drifvit:Nu vore den ju mest oveldig i en sak,Som ej deraf förstod at skilja fram och bak . . . Man mycken slutkonst ej behöfver,At se hvad följden blef: den blef, at hvarje gång Då Foglar täfla uti sång,Hör endast Ufvar til at fälla dom däröfver —Så sagdt; så gjordt — Se der en Academisk Sal,Der kring et aflångt bord, de vittra Ufvars talSig redan samlat har, at hålla dom och val —Hvem söng då? — Jo, dermed gick til uppå det viset,Som Allmänheten trodt — Hvar enda Näktergal Blef qvar i skuggan af sin dal, Och Herrar Kråkor vunno priset.* * *Min Läsare! du ren i Skolan veta fått,Hur menskjan, som bland alla djurenAllena har förstånd, dock ingen ting förstått,Om hon ej lärt det sen af Bröder Kreaturen.Exempli gratia: Hon lärt at bygga SlottAf Bäfvern — Vidare, hon spinna lärt och välvaAf Spindeln — Vidare, hon plöja lärt och gräfvaAf Svinet — Vidare, at sätta sig klistirAf Storken — Vidare, at äta, dricka, sofva,Af ... Gud vet hvilka nöt — I fall nu frågan blir,Om icke Vittra Skrån må hållas för en gåfvaAf Konung Örns förnumstige Visir; Så lär tillåtas mig at svara Med Alis ord uti Zemir: Min Vän, det tör kanske så vara . . .