Turtur-Dufvan for tilbaka
Til en öm och trogen maka
Med et mirten-blad i mun.
Kärlek hennes vingar förde,
När hon makan kuttra hörde
I en stilla aspelund.
Gladan snart med snabba vingar
Ner från höga rymden svingar
Och den stackars Dufvan tar.
Dufvan långt ifrån at klaga,
Sade: lät mig afsked taga
Af den bästa vän jag har.
Lät mig tacka för de stunder
Jag i dessa tysta lunder
Ofta egt i hennes famn.
Lät mig denna mirten lemna
Och med tusen kyssar nämna
Uti döden hennes namn.
Gladan svarar: Jag dig följer,
Och bland häckar mig fördöljer.
Flyg, du skal din vilja få.
Men när Dufvan halsen sträkte,
Och åt makan mirten räkte,
Tog dem Gladan båda två.
* * *
Älskare! dit öma hierta
Utaf vishet styras bör.
Ofta den din vällust gör,
Du af kärlek med dig för
I et haf af smärta.