Ynglingen.
Blodet brinner, hjärtat hoppar:
Av den klämda druvans droppar
Födes modet, födes snillets låga,
Födas dygder och förmåga.
Bacchus bjuder – hjältarne ljunga
Bacchus bjuder – skalderne sjunga.
Gudar, Gudar! om ej Nektarn fanns,
Vad vore all Olympens glans.
Flickan.
Vet, den kraft som druvan gömmer,
Fåfängt sig berömmer
Mot det rus din känsla tömmer,
Vid en flickas famn.
Om du där ej söka vet
Tröst för din odödlighet;
Om ej kärlek lagren räcker,
Som din åtrå väcker;
Skall din möda
Sig föröda
För ett fruktlöst namn.
Ynglingen.
Klokt var Flickans tal, min Broder!
Cytherée är nöjets moder.
Yngling drick: men må du ej förgäta
Hennes myrt i rankan fläta!
Kärlek bjuder – hjältarne blekna:
Kärlek bjuder – klipporne vekna:
Ömsom dödens eller livets Gud
I stålets brak och lyrans ljud.
Snart åt valvets västra sida
Ses din stjärna skrida,
Snart en mattad stråle sprida,
Snart hon evigt släcks.
Njut den dag som åt dig ler;
Tro ej hoppets morgon mer. –
I Tartarens öcken, Bröder!
Ingen druva blöder,
Och mot famnen
Blotta hamnen
Av en Skönhet sträcks.