En Gyldne och Blomsterrik Urna
Fredmans sånger, nr. 5: Min herre!, afsnit c
Fredmans sånger, nr. 5: Min herre!, afsnit c
Så slår min Glock nu locket til
Uppå sitt stop och vandrar,
Hvarthän, jag icke veta vil;
Gutår! jag dig ej klandrar;
Du har förfall, du måste dö,
Och skiljas från vår lusta,
Men vi med glas på denna ö,
Ditt lof i klunkar pusta.
Du druckit så din saft til slut,
Så lärt din drufva prässa,
At varma oljan rinner ut
Uppå din kalla hjessa.
Din hydda var så våt i dag,
Jag kan dig ej befria,
Så våt, at döden vid sitt slag
Har rostat full sin lia.
Men ach! din tunga, hur var hon?
I bara honung guten;
Och bäst du stod vid Bacchi tron,
Hur blef hon stum och sluten!
Hur blekna dina läppar af,
Och ingen sötma kände!
Hur blef ditt paradis din graf,
Och vällust ditt elände!
Välan Gutår! min döde bror!
Din skål, gutår i grafven!
Jag tumlar i ditt Grifte-chor,
Och raglar med Prestafven;
Men törsten är ej mer ditt qual.
Min hjerne nu förbryllas.
Din Urna skal af Kämpendal
Med vin och blomster fyllas.