Nr. 14 Till poeten Wetz
Klingar väl på alla instrumenter, men isynnerhet vid knäppning på basfiol
Klingar väl på alla instrumenter, men isynnerhet vid knäppning på basfiol
Hör, I Orfei drängar,
stämmen era strängar,
knäppen alla
til Apollos pris!
I, som til exempel
uti Fröjas tempel
nederfalla,
följen er kapris.
I, som pröfven gammalt öl, gutår,
eder önskas fuktigt silfverhår
och en strupa som förmår!
Basfioler klinga:
tag hit bägarn...svinga,
svinga, broder,
svinga med din hatt!
Visa dina dater —
du har bra kamrater:
Bacchi floder
rinna dag och natt.
Glas i hand och ljufligt strängaspel,
huile de Venus, kummil och kanel
blifve, broder Wetz, din del!
Du på Pinden stretar,
och din blod arbetar:
hjärnan värker
i din hufvudskål.
Vid en brudsäng, broder,
strödde du klenoder —
ingen märker
dina tankeprål.
Sätt din hatt på hufvud, kära bror!
Bacchi vingård står nu i sitt flor...
se Kupido med sin mor!
I de helga lunder
mellan blixt och dunder
Venus räcker
bägarn utur skyn.
Hon på molnet hvilar,
han med vin och pilar
sig utsträcker
kring vår vattubryn.
Ej i vatten, nej, i cyper-vin
paradiset blommar, min kusin!
Sätt dig neder — håll god min!
Frukta intet dunder!
Under öfver under:
bägarn blänker
klar som en juvel.
Spegla dig — ditt hjärta
skall bli kvitt all smärta,
när du tänker
blott på sång och spel.
Du skall bli uti din målning kär:
magnifikt din kopparnäsa bär
Bacchi tron och Fröjas här.
Vinet gör dig fager,
vacker som en dager.
Tag den lotten —
knäpp vår basfiol!
I hvart stop, du tömmer,
nytt besvär du gömmer
och på botten
ser din lyckas sol.
Lycka til Kupidos härlighet!
Att i Bacchi vingård blifva fet,
drick, bror Wetz — du är poet!