(Den unge man, som konditionerade i diversehandel i den trånga men vackra stad, vilken kallades Lilla Paris —-- det var samme unge man, som sedan blev förälskad i Frida —-- brukade, när det skymde och alla papperslappar voro upplockade samt golvet stänkt med vått sågspån och sopat, hängiva sig åt drömmerier. Vid ett sådant tillfälle drömde han, sittande på en låg pall bakom hyllan med hästfiltarna, om Italien, kanhända därför, att han nyligen sett ett färgblänkande sydländskt landskap på en burk med citronkarameller.)
1.
Jag längtar till Italien, till Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
allt uti dalen stilla,
och snäckorna så röda, de lysa uppå sand.
2.
Jag längtar till Italien, där palmerna de stå
så doftande och höga med gröna blader på,
där gossen spelar luta
invid sin flickas ruta,
när aftonstunden kommer med många stjärnor små.
3.
Jag drömmer om Italien vid skymning i vår bod,
där kryddor sällsamt dofta bland lådor och bland lod.
Jag ser i mina drömmer
de silvervita strömmar
med tusende gondoler uppå den klara flod.
4.
Jag tycker, att jag ser, hur i månens milda sken
jag vrickar fram gondolen på böljan, klar och ren,
och hur i aktern sitter
beglänst att stjärnans glitter,
en späd italienska med röst så ljus och len.
5.
Hon sjunger om Italien, om Italiens sköna land,
där små citroner gula, de växa uppå strand,
där näktergalar drilla
i dalen, mörk och stilla,
när solen sjunker ner bak Vesuvius’es rand.