Impromtu till Oehlenschläger(vid festen i Dyrehaven d. 26. Maj. 1839).På Danas blomsterkust, der våren glöderså skön och mild i Dyrehavens lund,gick äfven jag bland sångens fosterbröderen ljuf och oförgätlig aftonstund;och bortom sundets klara bölja näraen blånad rand af fosterbygden låg,och qvällens stunder blefvo dubbelt kära,ty jag såg brödralandets skönsta ära,och Danas störste Sångardrott jag såg.Och fastän solen sjunker ned i vester,och qvällens guldmoln blicka på vår stig,så dröja gerna Lundagårdens gästerbland grönklädd maj hos vänner och hos Dig.Det var oss gladt att öfver hafvet gunga,och det är dubbelt skönt att dröja häroch ljusets fria segersånger sjunga,ty ljus och sång de äro evigt unga,och begge jemt inom Ditt bröst Du bär.Dröj länge, Skaldekung, i diktens rikeoch ljus och blommor kring dess dalar sprid,ty säkert Dana än ej ser Din like,förrn solen uppgår kring enannan tid.Och I, kamrater här på Danmarks strander,som leden oss, der vår och vänskap ler,till Er min tacksamhet sig äfven vänder,Ack ofta hit en blick vår tanke sänder,till Danmarks Oehlenschläger och till Er.N. Lilja.