Fjerde SångenOm Smak, Förnuft och Snille i Skaldekonsten. Vår resa slutad är — ifrån Parnassens spetsVi Sånggudinnan följt intil des sista krets.Ifrån det höga fält, der Skalden sällskap ägerMed de Odödlige och nalkas deras läger;Intil den Myrten-lund, der nöjen och behagÅt Skalden Lyran räckt, at prisa deras lag.Der är Parnassens gräns, der börjas nakna fjällarDer några låga trän emellan klufna hällarMed möda trängt sig fram, med blommor utan luktOch med et öfverflöd af vild och kärnlös frukt.Til föda tjenar den för pöblen på Parnassen;Rimfyllning, Parodie och den Burleska Classen.Hos några denna frukt har gripit hjernan an.Homerus är för dem en liten vanlig man.De gå med stolta steg och på Serapher kallaAt föra dem i skyn, när de i gropen falla.Hos andra denna frukt har hjernan så förödt,At intet lides der som ej är ljust och sött.De gå med ömma bröst och matta suckar dragaSom mellan bergen fly, för dem de fåfängt klaga. Hvart samfund har et släp af dårar efter sig;Parnassen äfven sit — låt det ej skrämma dig,Du Lyrans unga vän! som fruktar at förblandasMed en föraktad hop, der flärd och afund andas.Uti din blygsamhet du snillets märke bärSom döljas kan en tid, men aldrig miskändt är.Den eld du styra kan, är ej en flygtig yra.Med konsten i dit spel gör heder åt din Lyra,Och hon dig hedra skall — af Sånggudinnor lärdBlir hon din ädla ro och tidens offer värd. Til Sångmörs helga berg, af forna Skalder prisadt,Min hand dig föga mer, än vägen fjerran visat.Men af et ögonkast har du med undran sett,Hur högt de Gamlas konst och regelbundna vettFörstått at Snillets eld på skilda vägar föraTil hjerta och förstånd, och vår förtjusning göra;Än med des höga flygt, än med des klara dag,Än med des blida sken, än med et åskeslag.Än lågan ur vårt bröst en flod af tårar tvingar,Än åter lyfter oss på glädjens lätta vingar;Och alt en verkan är af samma ädla spel,Der konsten Snillet styr och syns ej taga del. Naturen har oss lärt at skilda känslor väckaMed ljudet af vår röst — med ifver at förskräcka,Med ömhet vinna den hvars ynnest man begär,Det själen af vårt tal och hjertats uttryck är.Så, i Naturens spår, sin stämma Sångmön böjerOch ömsom hög och mild sit guda-snille röjerI valet af det spel som tjenar hennes mål.Hvar stämma har sin lag och intet afsteg tål. Förutan detta vett, hvad tjenar dig din låga?Du brinner af begär at dig på fältet våga.Du kungör dit försök, men låt det något bli,En Ode, Skaldedigt, du är i valet fri.Men när du nämnt vid namn dit foster, låt det prisasFullkomligt i sit slag och namnets rätt bevisas,I fruktan, om det går Parnassens vidd omkringOch lånar sken af alt, at kallas ingen ting. Men säger du, hvem vill den frihet sig betagaAt följa tankans flygt? at lysa och behagaÄr Skaldens högsta mål, hvad gör et namn dertil?Hvem läser våra vers? et folk som roas vill.Kan Sångmön i sin lag ej något ingrep våga?I Allmänhetens tjenst hvad bör hon annat frågaÄn smaken — Ja min vän! men säg mig hvilken är;Jag mins så många slag som jag har lefvat år.Från Stjernhjelm til Dalin i nästan hvarje styckeMan Skaldens offer ser åt Allmänhetens tycke;Men med sin höflighet at gilla tidens fel,Hur ofta har han ej sit rykte satt på spel?En vers för dagen gjord bör nöjas med sin ära,I morgon utan rätt at läsare begära1. Må den af härmadt ljud i tomma återsvarEn stämma skapa sig, som ingen egen har.Må hopen priset ge åt Papegojans joller;Sin stämma mera värd den minsta fogel håller.Är du med snille född, så känner du dit slagSom tjente dig i går och tjenar dig i dag.Och med en egen smak, om icke bland de bästa,Förtjenar dock en stund at våra öron fästa. Regeringars natur, climater, lefnads-sätt,Alt verkar på vår smak, alt egnar sig en rättAt öfver vårt begrep och sjelfva känslan råda.Är ingen allmän lag som tjenar för dem båda?I fria Stater hör en ädel Sångmös röst;Med styrka, lif och själ hon intar våra bröst,Men segerrik och stolt, med lika högmod skryterAf djerfhet i sin flygt och lagar dem hon bryter;När i en Monarki, med städade behag,Et regelbundit språk och vördnad för sin lagSom nekar hennes flygt at gräntsen öfverskrida,Hon mindre värma syns, men mera klarhet sprida.Hvar grad af Solens lopp ej mera utmärkt ärAf jordens skilda pragt, än Skalder dem hon bär.Man ser med färg på färg en Österländning smyckaDe taflor han oss ger, och bild vid bilder trycka;När Nordens frusna Skald, som snillet tyglat har,Är Statsman, Philosoph, men ofta blott och bar.Hvar Sångmö har sit bruk och dyrkas vill allena.Är ingen allmän lag som mägtar dem förena? Jo, det en allmän finns, den oss Naturen lär.Des smak i guda-verk den enda sanna är.Hon klippan mörk och vild och blomman prydlig målar,På Stjernehvalfvet hög, i dagen krönt med strålarOch med et blygsamt sken och ungdomens behagI morgonrodnans famn har tecknat sina drag.I hettan af et lopp som märker ej sin fara,Hon målar Ynglingen i nöjets yra skara;En Man med mod och drift i mödans tunga spår,Och fäster vördnaden vid våra silfver-hår.I ljungeld målar hon en Hjelte under striden;I lugnet Landtmans ro, när sommarn är förlidenOch barnen i det tjäll, der han sin hvila tar,Sig hänga kring hans hals och hålla honom qvar.Du lycklige! som lärt, som vant din SånggudinnaAt fatta hennes bild, var viss at priset vinna,Den smak som segra skall på våld och barbari,Beundras af en träl och vördas af en fri.Men Skalden deremot af längtan at behaga,Hur ofta går han ej at kraft ur agnar draga,Ur tisteln blommans färg och med sig sjelf förnöjdPå styltor utaf ord i brist på ämnets höjd.Han oss Naturen ger förnedrad och förskapad,Än i en Hofmans drägt, på banan efterapad,Oss visar des skelett; än under halfva rusNaturens målning drar från Krog på Caffehus.Han skryter med en smak af verldens bruk och seder;Men i en ombytt verld hvad tjenar denna heder?Förgäfves spökar han i en föråldrad pragt,Hvarmed han lastad syns at dela des förakt.På evighetens grund den sanna smaken hvilar;Den falska på en sand, som förs af vädrens ilar,Med rop och händers klapp en byggnad stiga serSom nästa ögonblick sit rum ej tecknar mer. Du, som din Sångmös hopp til efterverlden sträcker,Det svikes, om sin hand dig ämnet icke räcker;Var mån at välja det, som ädelt, sant och riktEt evigt värde har, och sjung dit ämne likt.Spar ej des fruktsamhet, låt der din omsorg rönas,Med en odödlig skörd din möda skall belönas.Men ur en odlad grund des egna växter drif;Låt frö af andra slag ej qväfva deras lif. Säll den, hvars rena själ är danad med et ögaSom fattar i hvar sak det sanna och det höga.Han ställer tankan fram i hennes rätta dagOch skymmer ej des glans med främmande behag. Hvad gör, at konstens verk vårt öga ofta mattar?Des pragt man slösad ser, men ej des högre skattar.Alt hvad man önskar fins, men mer än man begär,När af Naturens verk man aldrig tröttad är.Hon rik och gifmild syns men aldrig öfverflödig;Den pragt hon visar oss, är på sit ställe nödig.Var nöjd med samma mått — alt hvad du säger mer,Din brist på vett och smak oss blott tilkänna ger. Et flygtigt tankespel ej utgör Sångmöns ära.I lösa tidsfördrif skall hon sin eld förtära?Åt hopen offras op? hon! som för jordens folkHar fordom stiftat lag som Gudars höga tolk.Om hon ej mer förmår at himlens åska föra,Må dock des återskall ännu vår undran göra.Med vantrons guda-flock har hon sit välde mist?Har hon ej medfödd kraft at fylla denna brist?Förnuftet! lycklig den som med en renad lågaKan ställas för des syn och der sit öde fråga.Des trogna dyrkare ej fruktar något fall,Och för en Gud i skyn ej molnet famna skall. Spänn ut din tankekraft omkring det vida helaOch klaga icke, Skald! at höga ämnen fela.Åt ögat verldens bild i rika taflor gifOch fyll des hela rymd med varelser och lif.I stället at sit sken af tomma drömmar läna,Af sanna föremål skall sig dit vett betjenaOch dina bilders glans, det sköna i din digt,Förhöjas för vår syn i mon af ämnets vigt.Njut Skalders ädla rätt, den vi af ålder tåla,At under Gudars namn Naturens krafter måla;I afgrunds fasa kläd den mörka lastens slägt,När dygder visas oss i deras himla-drägt.Jord, himmel tränga sig at dina taflor rikta;Dig öfverflödet bryr, hör op at längre digta.Gif nu Förnuftet rum at kunna välja tryggtHvad rätt och tjenligt är, och fästa snillets flygt. Då skall du i din höjd Naturens gränsor vörda,Ej utom hennes krets en fåfäng lager skörda.Beklagom snillets fel, än mer beklagom ossVid et förvilladt sken af Miltons guda-bloss.Hvad tjena i vår verld bevingade Squadroner,Trumpetare i skyn och och himmelska canonerOch andar i gevär af flera namn och slagÄn Svedenborg förmått at räkna på en dag?För apor hvilket fält är öpnadt til vår plåga.Hvad steg kan väl en Skald ifrån Naturen våga,Der ej en galen svärm sig tränger i hans spår,Bemästrar sig hans gods och honom öfvergår. O Snille! tål at dig Förnuftet föredrages,Och frukta ej dervid at dig din glans betages.Hvad är du sjelf, din eld, om den ej märket bärUtaf et rent förnuft, hvars högsta kraft du är.At skapa är din lott, du dolda skatter tvingarUtur Naturens famn och dem i dagen bringar,Och äfven skapa syns det gamla du oss gerSom af dit öga lyst, en okänd sida ter.I mörkret af vårt vett et häftigt ljus du spriderSom af en verkan käns, mot den man fåfängt strider.Du genar mödans väg och Allmänheten drarIfrån en trampad stig, på den du öpnat har.Men från dit guda-bloss af en förflugen gnistaSyns dåren utom sig och all sin sansning mista.Förundrad när et sken ifrån en grumlig dagI hjernan rinner op, han ropar: här är jag.Man vill en tanka se som så förträfflig skattas,Men början saknas här och der en ända fattas,I stället örat fylls i en förvånad hopAf lösa tanke-brott och himmels höga rop.Det obegripliga för hopen är det höga;Men för et sundt förnuft, den visas skarpa öga,Hans foster märke bär af et förbrylladt vett. Du som för Snillets eld et värdigt rum beredt,Som i en stadgad själ kan bärga himlens låga,Du kan din tankas flygt i alla rymder våga.Med nya tankars ljus som teckna dina spårDu vägen bana skall om du ej mer förmår. Vid värmans kända kraft, din Sångmö liksom SvalanBör väckas af sig sjelf, ej störas under dvalan.Uti förbrända kol, hvad tjenar blåsa opEn gnista utan sken som fyller ej dit hopp.Gif föda åt din eld och tid at åter tändas;Låt ögat medlertid åt andra ämnen vändas.Snart lågan frisk och ny, ej längre tåligt doldSkall öfvermanna dig och kännas af sit våld. När tankan harmsen är, at hon sit ord ej funnit,Var viss at hon ännu ej har sin mognad hunnit.Hon likt Minerva går, när hon är dagen värd,Ur hjernan väpnad ut och finner sig ej snärd.Blott med otålighet du ej des födsel tvingar,Hon spränger sjelf sit skal och föds med eld och vingar.Alt haftverk vanlytt är, en tanka full och klarÄr ofta den som längst i skuggan sträfvat har.Låt tankan ej af ord, men ord af tankan lysa.Ju rikare des löf, ju mindre frukt de hysa2.Låt Pope dit mönster bli, han ger oss i en radDet guld som bredes ut af Fransmän på et blad3.Men fåfängt i din styl du af en korrthet skryter,Som tankan stympad ger och hennes kedja bryter.En läsare har rätt, at se hvarthän du vill,Och lackad af dit vett skall lägga sit dertil.Men mången Skald, i brist at kunna sig förklara,Är ända til förryckt, at synas något vara.Deraf det oförstånd som känner ingen lag,Det krångel i en vers som syns ej mindre svag;Deraf det falska vett som skimrar för vårt öga,Det kalla raseri, det väderstinna höga.Du ler åt dårens fel, men se dig bättre för,Gör ej af öfvermod hvad han af blindhet gör.I sjelfva konstens hand vill man Naturen prisa.Du har et snille-verk som längtar at sig visa,Gör ej et fillegram — til slut dig hända kanMed et förfinadt vett, at synas platt som han. Du lär i goda hus4 det språk du har at nyttja,Hvad tjenar ådrans kraft, om ur en oren gyttjaHon sig i dagen trängt? den dy hon med sig förSkall skymma des cristall och smitta hvad hon rör.Må hon i mörkret fly — et vett oss ej förnöjerSom i sit låga språk et nedrigt lynne röjer.I menlöshetens sköt din ådra sprungit op;Låt se, at lika ren hon prisas i sit lopp,Ej med et skum af vett i stora verlden blandas.Sök sällskap af din smak, der dygd och vishet andas,Der tankan utan flärd skall yttras ren och friOch deras ädla språk din Sånggudinnas bli.Glöm ej at hon är Svensk och värdig af den heder;Med all den ärbarhet som utmärkt våra sederBör söka vårt behag, och Fosterlandets vänI all Parnassens pragt sig visa manlig än;Af landets eget gods och förråd sig betjenaOch smälta i des form det guld hon nödgas låna. Begäret efter pris, at fylla ryktets röst,Som kostat Hjeltars lif, kan inta Skaldens bröst.Hans bildningskraft så snar at röras och betagas,Kan af en flygtig rök des lättare bedragas.Ach! köp ej denna rök med offer af din dygd;Et lastbart snilles pris skall väcka harm och blygd.Låt det ej dåra dig — det pris som hopen skiftar,Är ej det sanna lof som Skaldens ära stiftar.Med vämjelse til slut en nedrig sång man hör,Som gått från herrens rum til packet utanför. Som ormen af sit gift och korpen af sin svärtaLåt smädarn rosa sig af et förderfvadt hjertaOch hemta der et vett som lystna öron drarMen afsky och förakt i spåren lemnar qvar.Du Gressets Cleon mins5, han sig et namn berederOch känd och fruktad är, men sig til föga heder.För alla tiders syn i sina snille-profHan går at visa sig med märket af en bof. Det finns et slag af lögn, et gift som icke sårarMen allmän ömkan ger, hvarmed man spisar dårar;Det rökverk Skalden fram på lyckans altar bärHvars lön en flygtig gunst, men skammen evig är.Förnedra ej dit vett at lastens högmod föda.Låt för et älskadt namn dit lof ur hjertat flöda;Då tjusar oss din sång, vi gilla dina skälOch skilja ädelt nit från offret af en träl. Om lynnet hos en Skald sig röjer i hans penna,Moralen af hans digt hans egen ger tilkänna;Och des förnämsta drag i aftryck honom ge.Hur lycklig den ej räds at der sig blottstäld se!När skuggan af et fel, som snillets gränsor röjer,Ej dygdens ljus betar der Skaldens flygt sig höjer;När menskjan visar sig, men med en himmelsk själÄnnu vid jorden fäst, men aldrig lyckans träl;Med kärlek för hans namn, vi vår beundran blandaOch skörda dygdens kraft af en odödlig anda. Så, genom tidens moln, har sig er ära sträcktSom snillets första eld i verldens mörker väckt.Så målar sig Homer och i Achilles ifverMot falska vänskaps-sken sit hat tilkänna gifver6.Så, i den fromma Prins, du fört til Latiens strand,Virgilius! oss din bild är gifven af din hand.Så, i en stadig man, när verldens byggnad krossas,Et folk i yrsel förs och Jofurs viggar lossas,Horatius visar sig, med än en droppa qvarAf gammalt Romerskt blod, hvars åder uttömd var7.Hvem mera trogen tjenst åt dygd och sanning svurit,Et rökverk mera rent på deras altar burit,Än Skalders ädla flock, som har i deras famnMed lyrans högsta slag förevigat sit namn?Gå unga Skald! gå dit at föda snillets låga,Beväpna der dit bröst och dygd och sanning frågaNär du med seger-ljud i hjertat tränga vill:Den styrka du begär hör dem allena til. Två Snillets döttrar väg för Skaldekonsten banat,Musiken i sin famn har hennes stämma danat,Sin pensel Målningen har satt i hennes hand.Hon knöt med dessa två, et kärt förenings-band.Men utan lika magt at sinnena förnöja,Sit uttryck sökte hon med tankans kraft förhöja.Än hjertats ömma tolk, hon prisade des lag;Än med en hänryckt själ af himmelska behagHon lärde Sanningens och Dygdens välde dyrka.På deras armar stödd och lifvad med den styrkaSom öfver tiden rår, et rum hon värdig fansBland dessa guda-barn och delte deras glans.På jorden medlertid der dödens spöke ströfvar,Förödelsen sin magt på hennes systrar öfvar;Hon dem med ömkan ser den vilda glömskans rofOch ingen lemning qvar af deras snille-prof.Ur skyn en hjelpsam hand hon åt dem båda sträckte,Och med sit guda-sken, som dem ur dvalan väckte,Åt jorden skänkte dem i en förnyad pragt.Med all den rikedom som var i hennes magtHon tacksamt erböd sig at deras yrken tjena8,Men sin odödlighet ej kunde dem förläna. Må denna himla-mö af Skalder ropas an!Den lön hon bjuder dem mot offret svara kan.Af denna ägta stam den enda lager skördas,Som under seklers fall af tidens lia vördas.Hvem mera med et sken som lyser våra spårEn eld som ej förstörs, en kraft som ej förgår,Sin rätt bevisa kan at jordens vördnad yrkaOch sin gudomlighet med flera skäl bestyrka?Hon är allena den bland ädla tidsfördrifSom hemtar af sig sjelf sin föda och sit lif,Som sig til alla rum, til alla tider sträcker,Hvars ungdoms liflighet i alla åldrar räcker,Hvars stämma hjertats bild och själens uttryck ärOch i Naturens spår af konsten minst begär.När hennes systrar gå at offras åt den rika,Inunder låga tak man Sångmön ser tillikaMed ömhet stiga ner til mensklighetens tröstAt mildra lifvets qval och lätta tryckta bröst. Så kan man hoppas än, at se Parnassen hämnad,Ej mer åt vilda djur och yrfä öfverlämnad.Så skola Sångmör gå at rena denna platsFrån hus af halm och ler, som skymma des palats.Hvad! ser jag ej det rum som dem förunnadt blifvitDer en förenad tropp til verket sig begifvit,På en odödlig grund af Mästarns händer lagdAt bygga Templet op för smak och snille-bragd9.Hur ljusligt blir det ej at der sin stämma nära,At öfva der sit spel til Fosterlandets äraÄn på et seger-fält, än i den gyllne fridDer et förädlat språk skall teckna Gustafs tid!Men tröttad af mit lopp, för svag at målet yrka,Åt unga Snillens eld och mod och munttra styrkaJag fältet öfverger der jag min syn förnöjt,Och der tör hända re’n jag öfver tiden dröjt.