Dalkarlar hinna till Brunnbäck fram,
Där fingo de Jutar i syn,
Straxt flera Dalpilar i vädret man fann,
Än haglet nedfaller i skyn.
Dalkarlar börja att skjuta allt mer,
De skjuta alla en man,
Tjockare rykte Dalpilar der ner
Än sanden vid sjögastrand.
Så körde de Jutar i Brunnbäcks elf,
Så vattnet dem porlade om,
De sörjde deröfver, att Christiern sjelf
Han ei der tillika omkom.
Så togo de Jutar nu alla till flykt,
Och ledo slikt ömkeligt qväd,
Hin må mera dricka det porsöll, de brygt
I smedjan, vid Dalkarlens städ.