I hoppet sig min frälsta själ
Förnöjer,
I tron jag till ett evigt väl
Mig höjer;
Ty jag betänkar,
Att dödsens länkar,
Har Christus brutit och mig lifvet skänker.
Med honom salighetens stig
Jag funnit,
Och himlaarfvet han åt mig
Har vunnit.
När jag insomnar,
Han mig omfamnar,
Och på hans armar jag i himlen hamnar.
Som fågelen vid ljusan dag
Sig gläder,
Så glad i ljusets rike jag
Inträder;
Vid harpoklangen
Och englasången
Jag skådar evighetens dag uppgången.
Och högre, klarare, än gull,
Än solen,
Min själ skall skina ärofull;
För stolen.
Den gode Guden
Iklär mig skruden,
Som sjelf han lofvat åt den kära bruden.
En evig, oförgänglig fröjd
Det blifver,
Som fridens Gud i himlens höjd
Mig gifver;
Der Jesu vänner
Med palm i händer,
Lofsjunga Lambet, som de sina känner.
Ack, att jag dit ur sorg och strid
Må komma,
Der Gud församlar i sin frid
De fromma!
Min Jesus vände
Snart mitt elände
I fröjd og salighet förutan ände!
Beredd håll mig, o Jesu Christ,
Att vänta
Din ljufva ankomst, när du sist
Vill hämta,
Ur tåredalen,
Från jordeqvalen,
Din brud till dig i ljusa fröjdesalen!