Hans Kasper och hans gesäller vilja gifta sej,
och dertill vilja de narra mej. —
“När min man kommer drucken hem,
så slår han mej;
så springer jag i min kammare
och gömmer mej.”
“Kom, kom, min lilla vän,
jag slår dej ej!
“Tro dej katten, din gamla skälm,
för du narrar mej!”
“Aldrig nånsin vill jag mere slå dej!”
“På ett försök, så vill jag nu komma till dej.” —
Det är så roligt om Sommaren till att dansa,
när far och mor de dansa om med hvarandra.